Jeanette Karlsson

Hejdå kära 2017. 

Årets insikt: Va med människor som ge energi.   Tro på din magkänsla och våga ta hjälp. 

Under året har jag hunnit haft fem arbetsgivare. 

Först blev jag uppsagd på grund av arbetsbrist som platschef på asylboendet utanför Gideå. 

Samtidigt bestämde jag mig att säga upp min lägenhet och flytta. 

Jag fick en deltidsanställning på Lidl och en deltidsanställning på restaurangen på hockeyarenan i stan Samtidigt återanställdes jag av min gamla arbetsgivare i projektform den här gången. Efter det fick jag kommunal anställning vilket kom att bli ett fantastiskt roligt jobb med snabb utveckling med ständigt nya utmaningar.

Jag påbörjade min flytt, byte utav förskola och inskolning av Ofelias nya skola. För hon skulle bli stor på riktigt och börja skolan. 

Ingenting skedde bit för bit utan allt skedde pararellt med varandra. 

Det var minst sagt en utmanande period. 

Utöver det så hann jag även vara utomlands tre gånger. 

Jag seglade runt i Grekland en hel vecka och hamnade på olika destinationer varje dag. 

Träffade nya människor och fick nya insikter om livet ur ett annat perspektiv. 

För första gången fick jag styra en segelbåt ute på öppna hav. 

Vi fick se vilda delfiner simma längs båten och sova ute på ankardäck. 

Jag började året med att gå en politikerskola och jag kom tillbaka med ett än tydligare syfte och ett höga ambitioner. Jag har fått träffa så många viktiga människor under årets lopp. Människor som viker all sin tid för att skapa en bättre framtid för var och en. Människor som inspirerar och sprider hopp. 

Jag blev så inspirerad att jag tillsammans med fina människor valde att starta upp Muf-Örnsköldsvik. Samtidigt tackade jag ja till att bli ledamot i MUF-västernorrlands distriktssyrelse. Jag fick fortsatt förtroende att sitta i Humanistiska nämnden. 

Jag fick förtroendet att sitta med i årets kyrkoval som valförättare. 

Insett att politiken är min drivkraft och min energi. Alla människor som jag träffat där. Dom inspirerar mig till livet, till att orka hoppas, vilja tro på en morgondag. Dom tror på mig och kan förstå mina misstag. 

Jag har träffat så många fantastiska människor det här året som jag aldrig någonsin trodde skulle bli början till fina relationer. Jag började spela golf, reste mer med andr människor. Från Stockholm, Karlstad, Tallin till Luleå. Jag har stött på människor ifrån andra länder, som kom att förändra mitt sätt att se på livet.  

Mitt mantra 2017 var att ödsla ingen energi att försöka ordna något som du vet inte kommer gå. Ägna ingen tid åt sånt som tar lusten ur dig. Ta inte på dig och gör ingenting som du inte vill göra. 

Under året som gott har jag blivit, riktigt sårad. På riktigt. Så sårad att jag trodde att jag aldrig någonsin skulle kunna andas igen. Men här står jag. 

2017, vilken karusell. 

Och jag sitter kvar på min plats mot 2018.